Exkl moms: 1.85€
Midtidig sort: växer 75-85 dagar efter sådd (45-50 dagar efter groning). Så från slutet av juni till mitten av augusti.
Rotgrödor är stora, växer upp till 40 cm långa, vita, med en delikat smak. Använd färsk, lämplig för långtidsförvaring.
1,0 g = 60-100 frön.
Kulturen är köldtålig: fröna gror vid +2..+3 °C, plantorna tål frost ner till -4 °C och vuxna växter ner till -6 °C.
Daikon är en långdagsväxt: på våren och försommaren sker stjälkbildningen snabbare och rotutvecklingen långsammare. Under sommarens andra hälft, när dagarna blir kortare, uppstår gynnsamma förhållanden för rotbildning. Även om daikon är anspråkslös och kan växa på många jordtyper, ger den bästa skörd på lätt, bördig jord med djupt liggande grundvatten.
Rotfruktens form är den främsta egenskapen som avgör daikonens sorttyp. Den kan vara rund, cylindrisk, konisk, elliptisk, spolformad eller till och med ormliknande. Rötterna kan vara helt nedgrävda i jorden eller sticka upp över ytan till hälften eller två tredjedelar.
JORDPREPARERING OCH SÅDD.
Daikon föredrar lätt, väldränerad jord eftersom rotsystemet kan nå ett djup på upp till 60 cm. Den tål inte stående vatten. På lätta torv- eller torv-humusjordar blir rötterna jämnare och slätare. En skörd kan dock även erhållas på tung lerjord.
* Bästa förfrukter: spannmål, tidig potatis, lök, vitlök, gurka; olämpliga – alla växter ur Korsblommiga familjen.
Såtiden bestäms beroende på rotfruktens användningsändamål. För fröproduktion sås i början av april, för konsumtion – från slutet av juni till mitten av juli. I det senare fallet bildas normalt inga blomskott. Det finns dock sorter som kan odlas både vår och sommar eftersom de är motståndskraftiga mot för tidig blomning.
För en sen skörd kan man plantera i augusti, men när temperaturen sjunker till +10 °C bör plantorna täckas med väv eller lätta växthus av fiberduk. Tidiga sorter av daikon kan skördas redan efter 40 dagar, sena sorter mognar efter upp till 70 dagar.
Daikon sås i rader med 45 cm mellanrum. En fåra på 4–5 cm djup vattnas och 2–3 frön placeras var 8–10 cm. Därefter täcks fårorna med lös jord och trycks lätt till.
Beroende på förhållandena (temperatur och fuktighet) gror fröna inom 3–7 dagar. När en eller två bladpar utvecklats lämnas den starkaste plantan i varje grupp, medan de andra tas bort eller planteras om där frön inte grott.
Daikon korspollineras lätt med rädisa och rättika, så blommande växter av dessa arter bör inte finnas i närheten.
SKÖTSEL.
För att uppnå maximal avkastning och rotkvalitet krävs bördig jord. En månad före sådd rekommenderas att blanda in organisk kompost tillsammans med nitrofoska och aska. Under den korta växtperioden bör plantorna regelbundet kupas med lös jord och helst var 20:e dag gödslas med dubbelsuperfosfat eller vattnas rikligt med flytande humusgödsel för att stimulera rotbildning.
Daikon bör inte odlas på sandig eller sur jord. På soliga och torra platser får rötterna en bitter smak och blir träiga. Den bästa växtplatsen är på neutral jord i halvskugga, där jorden inte tillåts torka ut. Under växtsäsongen vattnas regelbundet (5–6 gånger) med cirka 350 l per 10 m² vid varje bevattning. Droppbevattning är den bästa metoden. Undvik övervattning – det kan orsaka slemaktig bakterios.
Daikon kräver rätt växtutrymme; därför gallras plantorna när de fått 1–2 äkta blad, så att bara den starkaste blir kvar i varje grupp.
SJUKDOMAR OCH SKADEDJUR.
Daikonens blad lockar till sig sniglar, därför bör man strö ett ringformat lager pulveriserad superfosfat runt plantan eller behandla jorden med ett godkänt molluskicid, t.ex. “Groza” (30 g per 10 m² på ytan).
Korsblommiga jordloppor angriper daikonens plantor och kan ibland helt förstöra dem inom 1–2 dagar. För att undvika detta bör området täckas omedelbart efter sådd med någon fiberduk (lutrasil, agril, spunbond osv.) och hållas täckt tills det andra bladparet utvecklats.
TYPISKA MISSTAG.
Fel såtid.
Även om daikon anses vara en höstgröda växer den bra på våren. På våren bör den sås så tidigt som möjligt – “i leran”. Man behöver inte vara rädd för frost: växterna och fröna tål kraftiga temperaturfall.
Om sådden däremot försenas går växterna snabbt i blom under långa dagar. På hösten ska man inte ha för bråttom – vänta tills temperaturen sjunker och dagen blir kortare (mindre än 12 timmar).
Hög temperatur.
Den optimala temperaturen för att odla daikon är +15...+18 °C. Vid högre temperatur blir rötterna hårda och tappar smaken. Detta är ytterligare ett argument för tidig sådd. Om klimatet är hårt – heta somrar och tidig frost på hösten – så tidigt och täck plantorna med halm.
Skuggning.
Rotfrukternas smak och saftighet beror på jämn bevattning och temperatur, inte på skugga.
ODLING I VÄXTHUS.
Tidiga och sena daikonskördar kan erhållas i glas- eller plastväxthus. För detta ändamål sås fröna antingen i mars–april eller i augusti efter att värmekrävande grödor skördats. Såschemat är dubbelradigt, som på friland, eller trippelradigt (för den sparsamma odlaren). I det senare fallet kan varje rotfrukts vikt minska med 200–300 g, men avkastningen kan öka till 10,5 kg/m². Skötseln i växthus skiljer sig inte från friland: vattna, luckra jorden och rensa ogräs.
SKÖRD OCH LAGRING.
Skörden tas 40–70 dagar efter sådd, beroende på sortens mognad. Skörda i torrt väder, skär bort blasten och rengör rötterna från jord. På lätt jord dras daikon upp i blasten, på tung jord grävs den försiktigt upp med spade eller grep för att undvika att bryta de långa rötterna.
Låt inte daikon stå kvar i jorden för länge, annars förlorar den sin kvalitet och kan börja blomma. De uppdragna rötterna kan läggas ut längs bädden för att torka så att jorden lossnar lätt.
Skördade rötter förvaras i källare eller kylskåp. Förvaringsperioden utan kvalitetsförlust är 2–3 månader. För att förhindra vissning täcks rötterna med sand eller läggs i plastpåsar. Rötter från juli-sådd lagras bäst. Förvaringstemperatur 0 till +5 °C, relativ luftfuktighet 80–85%.
* Det bör noteras att daikon inte ackumulerar tungmetallsalter, nitrater och giftiga föreningar i sina växtdelar, så mineralgödsel gynnar bara grödan, bryts väl ned av biologiska celler och ger näring till rotgrödan.

