Exkl moms: 1.10€
En tidig busksort. Perioden från uppkomst till full mognad är 80–88 dagar. Huvudrankan blir upp till 1 m.
Frukten är rund, slät, ярко orange, med svagt synliga vita ränder. Vikt 0,6–1,5 kg. Fruktköttet är intensivt orange, krispigt och sött.
Universell användning.

* ODLINGSFÖRHÅLLANDEN.
Pumpa är en värmeälskande gröda. Den behöver inte bara fukt i jorden utan även luftfuktighet. Växten har ett kraftigt rotsystem som går djupt ner i marken. Pumpa tycker inte om stående vatten, därför är det bäst att plantera den på en upphöjd plats. Den växer utmärkt inte bara i vanlig jord utan även på gödselbäddar.
Välj en solig plats och näringsrik jord. Eftersom pumpa tar upp mycket utrymme är det bäst att plantera den längs ett staket och leda rankorna mot stängslet. Buskformer odlas i bäddar, där rankorna kan läggas under träd.
Pumpafrön gror långsamt och själva växten utvecklas under lång tid (120–140 dagar). Därför är det bäst att odla den via plantor. Så till plantor 25–35 dagar innan utplantering.
Det är bättre att så inte i lådor utan i enskilda krukor, eftersom pumpa tål omplantering dåligt. Vattna plantorna med varmt vatten (+25°C) och gödsla 1–2 gånger med минералgödsel (1 matsked per 5 liter vatten).
I Estland planteras plantor ut i bädd den 10–12 juni, och under täckning den 20–25 maj. Det är bättre att plantera på höga bäddar (20–25 cm).
Om du inte lyckades odla plantor, så fröna direkt i friland (men inte tidigare än 25 maj). Blötlägg dem i vatten eller förgro i fuktigt sågspån tills en liten rotspets syns. Sådjup 8–12 cm.
SKÖTSEL.
Skötsel av pumpa består av vattning, gödsling, luckring, marktäckning och formning av busken. Vattna sällan men rikligt.
Under blomningen begränsas vattningen något. För att inte skölja bort pollen från blommorna vattnar man vid roten, i gropen. Två veckor efter plantering gödslar man med nässel- eller kogödselvatten (1 hink per planta) med utspädd nitrofoska (2 matskedar). Efter 15 och 30 dagar upprepas gödslingen.
Om rankorna inte toppas kan de bli 5–7 meter långa, mycket näring går till grönmassa, många små pumpor bildas och hinner inte mogna.
För att få en bra skörd bör plantan formas till 1–3 stjälkar och lämna 1–2 frukter på varje. När huvudstammen blir 1,5–2 meter och 1–2 fruktämnen syns, toppas rankan och man lämnar 4–5 blad efter sista fruktämnet. Sidrankor lämnas 1–2, resten tas bort. De rankor som lämnas kan täckas med jord och fästas mot marken. De rotar sig lätt och då får frukterna mer näring och mognar snabbare.
Pumpor skördas i torrt väder mellan 1 och 15 september och skärs av med skaftet kvar. Man får aldrig bära pumpan i skaftet — det kan lossna och då riskerar pumpan att ruttna under lagring. Optimal lagringstemperatur är 5–8°C. Pumpor lagras även bra i rumstemperatur om de inte utsätts för direkt solljus. Om rätt lagringsförhållanden saknas kan pumpor bearbetas: frysas, torkas, kokas till sylt eller kanderas. De bästa exemplaren sparas till våren för frön.ed leverans.
* För första gången började man odla pumpa under det 3:e årtusendet f.Kr. i områden som idag är Peru och Mexiko. Därifrån fördes den i början av 1500-talet till Europa (och även till Indien) av portugiserna. Därefter spreds pumpa snabbt till många länder. De godaste frukterna har muskotpumpan. De är oftast avlånga, ibland med en midja, och har en rosa-brun eller gul färg i olika nyanser. Tyvärr mognar denna typ mycket långsamt, därför är odlingen begränsad.
Storfruktiga sorter kännetecknas av stora frukter (upp till 50 kg), vita eller grå, platta eller runda. Vanlig pumpa har ovalt-cylindriska frukter i gul-orange färg, ibland med ett gulgrönt mönster. Hit hör även små dekorativa pumpor med fantasifulla former och ovanliga mönster.
Pumpa är mycket nyttig. Den innehåller många salter av kalium, fosfor, kalcium, järn, magnesium, koppar, kobolt och kisel. Den gula färgen beror på högt innehåll av karoten (provitamin A); vissa sorter innehåller upp till 40 mg/100 g. Pumpa innehåller även vitaminerna C, B1, B2, B6, E och PP.
Pumpa är lättsmält eftersom den har relativt lite växtfiber i den ätliga delen och mycket vatten.
Pumpa innehåller upp till 8–10% sockerarter och lite syror, därför passar den perfekt för olika sötsaker (kanderad frukt, fruktläder m.m.).
Pumpa kan förvaras färsk till våren i rumstemperatur, men endast om det inte finns en enda skada på ytan. I andra fall ska pumpa förvaras i torra, ventilerade utrymmen vid en temperatur på högst +3°C.
Av pumpa lagar man många rätter som är näringsrika och mättande. Pumpa steks, kokas (efter kokning bör den rinna av i ett durkslag så att smaken inte försämras), men bäst är att sjuda den i sin egen saft eller med lite vatten. I Ryssland är hirsgröt med pumpa särskilt populär. Man kokar även risgröt med pumpa. Ändå är pumpa godast och nyttigast rå. Den kan till exempel grovrivas och blandas med torkad frukt, nötter, honung, citronskal och blandas med gräddfil — det blir en fantastisk sallad.
Man äter inte bara pumpans fruktkött, utan även fröna som har många fördelar. Pumpafrön är platta, 1–3 cm långa, med gulaktigt krämfärgat skal. De innehåller upp till 52% fet olja och upp till 28% protein. Torkade pumpafrön kan användas istället för mandel i bakverk och kan även tillsättas i sallader för att öka näringsvärdet. Pumpafröolja framställs av fröna.

